1954 års utlänningslag
I detta sammanhang tar ESK också upp frågan om rättshjälp genom statligt stöd till utlänningar. Publikationen, som tidigare anpassades från kungariket och assisterades av en regeringsassistent, borde inte automatiskt få hjälp om han återvänder och försöker få uppehållstillstånd i landet igen. I dessa fall är det nödvändigt att involvera en viss verifiering av behovet av hjälp, liksom inom andra områden av förvaltningsrätten.
Samtidigt betonas att vinster kan göras ur rent ekonomisk synvinkel, eftersom utlänningen får sin försörjning genom generalen under väntetiden. Således kan det hävdas att ett system med repetitiva, ständigt återkommande tillståndstester, som också nämnde samma utlänningar, skulle vara onödigt mödosamt och betungande för både myndigheter och utlänningar, men förberedelsen av den sista värmen, som i synnerhet i i synnerhet för en längre vistelse i landet skulle det vara önskvärt.
Genom att ge vårdande utlänningar en ospecificerad tid är det möjligt att få tillstånd, det är möjligt att få vad som bör anses vara mycket önskvärt, nämligen lättnad i tillsyn med dessa utlänningar, samtidigt som man skapar möjlighet att differentiera och skärpa andras synlighet. Flyktingrådet anser att principen ska vara att en utlänning inte ska avlägsnas från staten utan att få hjälp av en regeringsassistent.
För att få ett rättshjälpssystem som fungerar för både utlänningar och deras assistenter räcker det enligt samhället inte att statligt stöd redan har tilldelats ett statligt fall, men domen bör pågå tills hans ärende är avslutat och inkludera alla åtgärder som vidtagits för att skydda Riksförbundet betonar att många missförstånd kan lösas om en offentlig försvarare eller offentligt bistånd utses i ett tidigt skede av det ursprungliga stödet.
Två av de experter som rådfrågats av utskottet, herrarna Leche och Thulin, presenterade en särskild bestämmelse där de tveksamt tillkännager införandet av uppehållstillstånd och endast under förutsättning att en utlännings bostad här i Kungariket tydligt har blivit en fördel. Utskottet betonar att införandet av möjligheten att bevilja sådana tillstånd utan tidsbegränsning under en viss tidsperiod medför betydande fördelar i flera avseenden.
Det bör också leda till en ökad kvalitet i både polisutredningar och assistentinlagor. Utskottet för lagen om utlänningar betonar önskvärdheten av koncentrerad behandling av utlänningar. Utskottet övervägde därefter om ett obestämt uppehållstillstånd inte kunde meddelas. Statligt invandringsförfarande 3. Enligt Esk är det inte tillfredsställande att bestämmelserna om statligt stöd är utformade på ett sådant sätt att förfarandet i sådana fall av avlägsnande, när SIV avslår en ansökan om statligt stöd, kan förlängas med cirka 2-3 månader.
SIV - som ursprungligen lämnade ett sådant förslag, instämmer helt i förslaget att inlämningsproblemet kontrolleras samtidigt som avslaget på ansökan om det ursprungliga ursprungliga stödet avslogs. Även om utlänningen endast hänvisar till omständigheter som inte kan leda till godkännande av hans ansökan, bör han ha rätt till statligt stöd, eftersom han behöver informeras om innehållet i de svenska bestämmelserna av någon han litar på.
Enligt utskottets förslag ska ett uppehållstillstånd inte vara föremål för några villkor eller begränsningar. Eftersom de saknar arbetstillstånd kan de inte försörja sig själva genom sitt eget arbete. Ett tillstånd utan tidsbegränsning kunde inte beviljas fler utlänningar än, oavsett den förändrade ekonomiska situationen, utan en olycklig gen, det kan stanna här.
Rapporten föreslår därför att utlänningar som har ansökt om uppehålls-och arbetstillstånd och som vill ha offentligt stöd i allmänhet ska tas emot. Förslaget hävdar dock i princip att det medför betydande vinster eftersom assistenten kan komma in i ärendet från början och i samband med begäran om tillägg till polisutredningen. Utlänningen kommer förmodligen att anta att vittnet också är kopplat till polisen.
Som hittills, enligt utskottet, bör ett särskilt beslut meddelas i frågan om borttagning. Det förväntas att ett mer allmänt system med civila vittnen inte kommer att nås redan före 1 respektive 1 januari. Det ger också för mycket väntetid. ESK: s förslag att detta endast ska vara möjligt om det finns särskilda skäl är därför alltför restriktivt. Enligt utskottet ger allmän rättshjälp goda möjligheter att öka det rättsliga förtroendet.
Det hävdas att få saker är bättre att förbättra rättssäkerheten för en utlänning än att ge honom en informerad assistent i ett tidigt skede. Å ena sidan kan en asylsökande uppfatta ett vittne som en polisspion, och å andra sidan är det viktigt att medborgare rekryteras på ett sådant sätt att de därefter inte accepterar polisens förhörsmetoder.
Enligt 68 ut kan ytterligare uppdragsbeslut tillämpas av en utlänning som behöver lämna landet inom kort tid. Myndigheterna hade till viss del till viss del förmågan att smidigt reglera utlänningarnas storlek i landet enligt rådande förhållanden som var låga inom tillståndets tidsgränser. Den som tänker lämna kan naturligtvis fortfarande frivilligt lämna landet. Detta gäller dock endast om sökanden är bosatt i landet och vägrar att resa frivilligt.
Dessutom, enligt utskottet, lever de vanligtvis under allvarligt mentalt tryck. Men enligt utskottet kunde lämpligheten att införa ett tidsbegränsat tillstånd inte bedömas, men samtidigt med hänsyn till möjligheten att bryta mot ett sådant tillstånd. Utskottet konstaterar att det redan finns en rättslig möjlighet att överväga frågan samtidigt när ett avslag ges på en ansökan om uppehållstillstånd.
Olika åsikter kan beaktas i upplösningstestet; Man kan inte bara ta hänsyn till utlänningens individuella egenskaper utan också till omständigheter av mer allmän karaktär på arbets-och bostadsmarknaden, eventuellt politiska eller andra liknande åsikter. Naturligtvis kan detta inte göras eftersom sökanden inte är här.Det är också omöjligt att överväga frågan om anpassning i samband med avslag på en ansökan om uppehållstillstånd från en person som är i landet men har 5.
Enligt Riksförbundet för Invandraranställda är erbjudandet för medborgarna bra, förutsatt att varje utlänning informeras om denna rättighet, samt informeras om medborgarnas roll. Enligt SLV skulle det då vara fel att bestämma samtidigt. Betydelsen av utskottets skäl för att stödja civila vittnen i utländska mål sägs dock inte överskridas. Enligt utskottet skulle det vara olämpligt att tillåta utlänningar att garantera att de skulle få stanna kvar i landet med oåterkalleliga tillstånd, men utan att vara skyldiga till sådant grovt socialt beteende, som för närvarande krävdes för utvisning - missköter sig.
Därför kallas de flesta av dem antingen socialt bistånd eller olagligt arbete under denna tid. Förslaget om att rättshjälp i form av statligt stöd vanligtvis redan bör tilldelas när ärendet är allmänt accepterat av polismyndigheten stöds vanligtvis. Ett tidsbegränsat tillståndssystem skulle förbereda myndigheterna med omfattande arbete, och att åtala utlänningar för vilka ett sådant tillstånd beviljades skulle undvika tid efter en annan upprepad granskning av frågan om förlängt uppehållstillstånd.
Eftersom det kan antas att det är mycket svårt att bedöma detta i förväg anser utskottet att undantag från den samtidiga granskningen endast bör vara möjliga om det finns särskilda skäl. I nästa avsnitt behandlar Utskottet utrikesrådet och föreslår att styrelsen avskaffas. Det civila vittnessystemet sägs dock ha en annan viktig funktion, nämligen att säkerställa allmänhetens förståelse för polisens verksamhet.
Polisutredningen har till uppgift att utreda möjligheterna att införa ett civilt vittnessystem i polisdistrikt. I rapporten betonas också att bistånd bör ges i ett tidigt skede. Anledningen till att villkor eller begränsningar har använts vid uppehållstillstånd är vanligtvis att personen vill ha den berörda utlänningen under särskild tillsyn eller att utlänningar med avseende på bostadsmarknadssituationen vill bo för att bo på platser där situationen är värre.
Erbjudandet som nämndes under åren lämnades vid den tiden utan påminnelse av nästan alla remissinstanser. Enligt utskottet kan problemet lösas antingen genom att utvidga det främmande rådet eller genom att avbryta rådet. Distriktsrådet vill därför betona vikten av utnämning i större utsträckning och i ett tidigare skede än, enligt domstolens uppfattning, språksvårigheter, brist på kunskap om tillämpliga regler och andra omständigheter som är relaterade till en persons personliga situation.
Svenska Flygrådet ställer sig bakom förslaget, förutsatt att andra föreslagna reformer genomförs samtidigt och att följande beaktas. Utskottet anser att utlänningen samtidigt bör meddelas om han har rätt att stanna och arbeta här eller om han ska avlägsnas. Denna möjlighet används dock nästan uteslutande i fall där polisen samtidigt, när ansökan om tillstånd överförs till SIV för avgörande, informerar om att det finns skäl att anpassa utlänningen.
villkor. En utlänning som har fått uppehållstillstånd utan tidsbegränsning kunde känna att hans fortsatta vistelse i detta land helt och hållet skulle bero på hans egen vård, och annars kunde han bevisa sig för att stanna här i framtiden. stanna och arbeta i landet. I många fall kan detta vara av stor betydelse för en utlänning, eftersom beslutet att anpassa sig kan uppfattas som en punkt.
Det nuvarande arrangemanget, där två SLV-tester ofta genomförs-först i frågan om upplösning och sedan i frågan om avlägsnande - är enligt utskottet otillfredsställande för både humanitär och administrativ organisationsorganisation. Flyktingrådet anser att SIV bör avstå från att meddela beslutet om uppdraget om utlänningen vill lämna landet på egen hand. Domstolen vill dock inte rekommendera den ovillkorliga rätten till en utlänning att få en regeringsassistent.
Detta bör enligt arbetet inte vara fallet om utlänningen endast orsakar omständigheter som inte kan leda till godkännande av hans ansökan, dvs. För en utlänning som inte känner till svenska förhållanden skulle det vara svårt att omedelbart uppfatta den speciella roll som medborgarskap spelar i förfarandet. I detta avseende diskuterar utskottet om SIV inte kommer att kunna meddela beslutet om uppdraget i de fall det är troligt att sökanden kommer att resa efter beslutet att vägra.
Å andra sidan kan kritik också riktas mot det nuvarande systemet. Utskottets förslag i dessa delar mottogs mycket positivt av remissinstanserna. De har ännu inte sagt att de har löst denna fråga och har inte tagit ställning till de frågor som följer. Mot denna bakgrund bör stöd tilldelas i alla fall som rör beviljande och Arbetstillstånd, där det inte presenteras från början att ansökan måste godkännas.
I vissa fall är det enligt SIV inte möjligt att pröva frågan samtidigt som avslaget ges i bidragsansökan. I synnerhet med kostnaden för socialt bistånd för utlänningar att söka tillstånd under väntetiden kan en ökning av tiden också innebära betydande socioekonomiska besparingar. Med hänvisning till vissa statistiska uppgifter SOU 28 s. Även i sådana raderingsärenden, där ansökan om rättshjälp senare stöds av handläggningstiden, rimmar ett sådant arrangemang inte väl med utskottets förslag till ändringar av UTLL, som syftar till ett mer koncentrerat och högre förfarande.
Ändå betonar utskottet att det står inför vissa svårigheter i den vanliga anmälan av ett missionsbeslut i samband med beslutet 1954 års utlänningslag vägra uppehållstillstånd. Den ursprungliga 29 Utskottet påminner om att tillkännagivandet av uppehållstillstånd utan tidsbegränsning inte kommer att vara användbar. Länsstyrelsen i Uppsala län konstaterar att det inte är ovanligt att utredningsarbetet kompletteras eller görs om och därmed skjuts upp på grund av att utlänningen inte förstod innebörden av utredarens fråga eller för att han helt förnekar vissa delar av förhöret.
Medborgarvittnessystemet kan dock i vissa fall vara två-den första pelaren. För tillstånd som inte är tidsbegränsade föreslår utskottet en period av uppehållstillstånd. Om det finns sannolika skäl till varför en utlänning frivilligt kommer att lämna landet, han kommer att kunna göra det inom en viss period utan ett uppdragsbeslut. SIV stöder vidare i princip att en utlänning som söker uppehållstillstånd och anser sig behöva rättshjälp kommer att få ett.
En viktig fördel skulle vara att storleken på utlänningen i landet kommer att ge tidsfristen för tillståndet kan försiktigt anpassas till vad som krävs av villkoren i landet vid olika tidpunkter. När det gäller utlänningar bör man komma ihåg att en utlänning ofta är misstänksam mot en polis som undersöker ett ärende. företag och större anspråk har upprättats för att äga tillståndet.
För en utlänning som, i regel, inte vet om villkoren i landet och som inte har kunskaper i det svenska språket, det är oerhört viktigt att få det så tidigt som möjligt. Enligt detta arbete bör dock statligt stöd inte tilldelas en person som vet kommer att få ett positivt svar på sin ansökan utan att utse en assistent i fall där detta kan vara ett vägran.
Därför bör beslutet att vägra uppehållstillstånd inte användas som grund för att ta bort en utlänning från landet. Utskottet konstaterar att uppehållstillstånd inte bör beviljas en utlänning som skulle kräva särskild tillsyn, och att en bedömning bör göras innan deklarera en stat, kanske det kan finnas en plats för en utlänning i landet. I det här fallet föreslås att man tilldelar en SIV.
Utskottet anser att SOU 28 S mot bakgrund av de statistiska uppgifter som inhämtats. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att rätten till Statlig representation bör bli mer generös än den är nu. Utlänningens samtycke måste vara en förutsättning. Enligt 60 A anses beslutet att anpassa sig fattas när utlänningen har lämnat legenden efter beslutstjänsten.
Ovanstående fråga togs tidigare upp av SIV i brev daterade 21 februari och 6 December, arbetet föreslog att det skulle vara nödvändigt att undvika väntetid för utlänningen: beslutet om uppdraget tillkännagavs samtidigt som ansökan om tillstånd avslogs. Utskottet ansåg införandet av icke tidsbegränsade uppehållstillstånd, som också kan brytas av andra skäl än de nuvarande skälen för utvisning.
Således, SI v säger att han helt överens med förslaget att statligt stöd redan har tilldelats när det handlar om polisen, i de fall där det finns förmodligen ett avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Utskottet påminner om de sociala kamrarna för väntetid och den osäkerhet det medför för en person. Det är allmänt accepterat att, som tidigare beslutat, befogenheterna att bryta upp måste meddelas om tillstånden, det tidsbegränsade tillståndet upphör att gälla.
Undantag bör göras när det blir klart att ansökan måste godkännas. Då antas det att det finns tillgång till kunniga assistenter. Utöver de ovannämnda betydande ändringarna av lagen om rättshjälp föreslår utskottet vissa ändringar av behandlingen av rättsmedel för att påskynda den. om utlänningen uppmanas att stanna i landet lite längre än t är tillåtet.
Utlänningarnas regeringstid, som bör höras i miss-original prop. Ett sådant förfarande kan användas om det är troligt att utlänningen är villig att följa beslutet utan några obligatoriska åtgärder som inte vidtas mot honom. Ett sådant arrangemang är inte tänkt att orsaka några nackaffärer. Enligt förslaget ska detta förslag i princip lämnas till honom så snart han måste anse att han ska avlägsnas, oavsett om detta sker när utredningen inleds hos polisen eller senare i SIV.
I ett tidigt skede händer detta, enligt utredningen förbättras möjligheterna till en bra och omfattande utredning och för en koncentrerad rättegång. Nr 90 är det ursprungliga stödet. Ändå anses det knappast att medborgarvittnen kan delta i den utsträckning som utskottet uppenbarligen avsåg. Det nuvarande upplägget med ansökan till Rättshjälpsnämnden, remiss till SIV och sedan nämndens beslut sägs vara onödigt byråkratiskt och tidskrävande.
Förutom utvisningen i den nuvarande lagen skulle han utan tvekan kunna manifestera omständigheter av annan karaktär, vilket innebar att det var olämpligt för honom som utlänning att stanna här, även om han befanns ha kvalifikationer för en oöverträffad ingen tid. Det finns också fall där han säkert vet att sökanden frivilligt lämnar efter avslag på ansökan om uppehållstillstånd.
Detta undviks ofta, även om fallet fortfarande återstår för utredning av polismyndigheten. Utskottet anser därför att beslutet om uppdraget bör meddelas i samband med vägran att ansöka om uppehållstillstånd. Ett stort antal yttranden belyser de fördelar som uppnås genom mer generösa regler om rättshjälp. Enligt ett sådant avtal och med medborgarvittnessystemet ökar sannolikheten för att minska misstro mot utlänningar ofta mot myndigheterna i allmänhet och polisen i synnerhet.
Det påpekas att i samma mål med det nuvarande beslutet kan tre olika domar från Rättshjälpsnämnden krävas i väntan på "ett yttrande från berörda myndigheter, vilket innebär en tidskrävande runda. Det indikeras att många som avvisades för att ansöka om uppehållstillstånd förblir i landet under en betydande tidsperiod. Gemenskapen betonar också att annan oklarhet i det nuvarande systemet också måste elimineras.
I uppdragsfallet bör frågan om Statsassistenten tas upp så snart ett pass anses troligt. Först och främst kommer ett sådant system att vara användbart för utlänningar. När det gäller utlänningar med bostadstillstånd anser utskottet dock att dessa skäl inte har gjorts. Det finns inga problem med detta, särskilt eftersom reglerna bör ge utlänningen en automatisk rätt till en assistent.