Bälte buss stadstrafik
Undantaget gäller vid tillfällig resa med taxi för korta sträckor och förutsatt att barnet inte är i framsätet. I sådana fall ska barnet använda säkerhetsbälte, om möjligt, och bör inte sitta i framsätet på en personbil eller lätt lastbil. Information kan tillhandahållas genom förinspelade ljudmeddelanden. Du kan läsa mer i Transportstyrelsens regler om användning av säkerhetsbälten och särskilda skyddsanordningar för barn och här på webbplatsen nedan skyddar du barn.
På bussar, vid beställning av trafik, måste information tillhandahållas av det upprepade stoppet där passagerarna går framåt. TSF har också allmänna råd om lämpliga åtgärder för passagerare under 15 år. Vid lokal transport i tätbefolkade områden kan passagerare dock använda ett annat säte än sätet som är utrustat med säkerhetsbälte. Barn som är tre år och äldre och kortare än CM får åka i ett fordon, även om det är omöjligt att använda en speciell skyddsanordning för tillfällig transport över korta avstånd.
Följaktligen kan de inte resa lika tillförlitligt som andra passagerare på bussen om de inte ges möjlighet att använda en speciell skyddsanordning tillsammans med ett bälte. A-klassen av bussar är skapad för stadstrafik, förortstrafik och kortare regional trafik och har inga bälteskrav, såväl som stativ. Hela perspektivet på resan bör inkluderas. Barn ska sitta fastspända för att inte riskera att köra på eller av bussen, samt skada och andra vid kraftig inbromsning eller olycka.
När du kör en personbil, lastbil, traktor, som består av en ombyggd bil med många av alla som kör en personbil, lastbil, tre - eller fyrhjulig motorcykel eller en moped med en kropp, ska sitta i sätet med ett säkerhetsbälte, om någon, och bör använda ett bälte. En klass B-buss skapas för rörelse av en order, inklusive en turistbuss, regional trafik, skolöverföring, har ett bälteskrav och tillåter inte vanliga passagerare.
Den andra gäller barn under tre år. Bussar tillåter stående passagerare. Om det finns speciella skyddsanordningar på bussen för barn under 3 år, ska detta användas. Det finns två undantag. Barn från 1 år kan resa med en bältesdyna som tillhandahålls av bussbolaget eller ingår. Ett sätt är att kräva att kollektivtrafikutövare ska ha systematiskt trafiksäkerhetsarbete, till exempel certifiering enligt ISO-krav på bältet i bussen enligt vägreglerna Kapitel 4, avsnitt 10 A, alla som äldre än tre år och som reser i en buss som är utrustad med säkerhetsbälten, kommer att använda en plats som är försedd med ett säkerhetsbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda ett bälte.
Vid lokal transport i tätbefolkade områden kan du använda ett annat säte, även om det finns platser med ett tillgängligt bälte. Det finns en klass division I, II och III för bussar för mer än 22 passagerare, och en klass division A och B för bussar som är konstruerade för högst 22 passagerare. När du går ombord på en buss måste alla busspassagerare över tre år sitta i ett säte med säkerhetsbälte, om ett sådant säte är tillgängligt, och ett bälte ska användas.
Bältekudden är också användbar för barn i tre år så att bältet är på rätt plats på kroppen. De yngsta barnen kan röra sig bakåt i babyskyddet om säkerhetsbältena räcker för att installera babyskyddet. Bussklassificering den svenska bussflottan består av cirka 15 tunga bussar i trafik. I de fall det inte finns något säte med ett tillgängligt säkerhetsbälte får han stå på bussen om han är godkänd för vanliga passagerare.
Således är detta det dyraste sättet att resa, förutsatt att det också är säkert att resa till och från stoppet. Små barn på bussen på vägen, som är barn i åldern tre år eller yngre, omfattas inte av reglerna för bältesreglering. Föraren, annan personal ombord, följeslagare och ledare för gruppen bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att passagerare som har använt säkerhetsbälte eller annan speciell skyddsanordning i femton år.
Bussar är vanligtvis utrustade med bälten, även om detta inte är ett bälteskrav, utan endast vid fästpunkterna för bältena. Bussar har bälteskrav och tillåter inte vanliga passagerare. Information till passagerare på bussen om skyldigheten att använda säkerhetsbälte måste lämnas till föraren av föraren, annan personal ombord, följeslagare eller en som utses till gruppledare.
Säkert att resa med buss med buss är i allmänhet ungefär tio gånger säkrare än att resa med bil. Föraren, annan personal ombord, följeslagare och gruppledare måste se till att passagerarna använder säkerhetsbälte eller annan speciell skyddsanordning i femton år.Grundregeln för barn är att barn som är kortare än CM ska använda en speciell skyddsanordning, det vill säga ett barnskydd, bilstol, säkerhetsbälte eller säkerhetsbälte, och inte eller tillsammans med säkerhetsbälte.
Klass II-bussen är avsedd för regionaltrafik i Länstrafiken och används också ofta i förortstrafik i anslutning till storstäder. Klass i-bussar är konstruerade för stadstrafik, har inga bälteskrav och tillåter stående. Det ska vara enkelt att växla mellan kollektivtrafik och mellan kollektivtrafik, cykling, promenader och fordon, men att dela möjligheter bör inte äventyra trafiksäkerheten.
Detta gäller delvis resan med kollektivtrafik till och från hållplatsen, som ofta stöter på till fots eller med cykel, liksom med andra medtrafikanter som ofta är oskyddade i stadsområden. Information om skyldigheten att använda säkerhetsbälte bör också tillhandahållas med tydligt synliga analoga eller digitala skyltar eller med en bild med en vit symbol mot en blå bakgrund som är tydligt synlig på varje säte.
De största riskerna med kollektivtrafiken är för trafikanter som befinner sig utanför fordonet. Detsamma gäller bussar i linjär trafik på längre linjer med få stopp och transport av bussar som inte är yrkestrafik. Säkerhetskrav för bussar vid planering av kollektivtrafiken måste regioner, landsting och kommuner ställa säkerhetskrav både i fordon och på väg till och från hållplatser.
Den som går i en traktor som består av en ombyggd maskin. Det finns bara en passagerare per sittplats. Ett trafikprojekt bör aldrig gå före trafiksäkerheten, och säkerheten för dem utanför bussen, spårvagnen eller tåget bör vägas i planering och utformning.