Varför problemlösning

Att tänka på en fråga baserad på flera synpunkter kan öka förståelsen och hjälpa till att hitta olika lösningar på problemet. I vårt arbete med CPS antar vi att oroligt beteende är de nuvarande strategierna för ungdomar med för höga krav. Nästa grundläggande antagande i CPS är att det finns ett olöst problem eller outvecklad skicklighet bakom varje störande beteende. Avsikten är alltid att hjälpa en person att ersätta strategierna för att skapa ett problem med en mer väl fungerande.

Kort sagt, detta steg fungerade som ett sätt att visa nyfikenhet på ungdomars erfarenheter, tankar och känslor utan att uppskatta. Vad gör det med min nervositet? På detta sätt blir problemlösning en källa till motivation, vilket leder till lägre stressnivåer och du blir mer nöjd. Studera problemet noggrant och försök att behandla det som ett problem snarare än ett hot. Här tänker du på vilken metod som hjälper dig att lösa problemet och uppnå ditt mål på bästa sätt.

Genom att närma sig problemet baserat på olika problem och synpunkter kan det vara lättare att lösa. Det första steget är att identifiera problemen. En lösningsorienterad metod kan vara en metod. Det utvecklar inte heller en persons förmåga att lösa sina problem. Det enklaste sättet är att observera situationen och sedan prata med personen om vad som hände.

Om en person inte beter sig åldersmässigt i en situation är det inte för att han inte vill. Självkännedom hjälper till att lösa problem. Ett sätt att identifiera problem kan vara att fråga vad problemet består av, var är det, när inträffade det och hur och varför hände det? Utgångspunkten i CPS är att personen inte har utvecklat de färdigheter och strategier som krävs för att hantera denna typ av situation.

Vilka alternativ ska jag mildra min nervositet? Syftet med denna metod är att ta reda på vilka problem ungdomar har i situationer där störande beteende presenteras. Syftet med metoden är att hjälpa en person att hitta alternativa användningsstrategier i situationer där kraven blir för höga. Genom att förklara beteenden baserade på brist på kognitiva färdigheter och olösta problem får vi möjlighet att hjälpa unga människor att utvecklas.

Kraven överstiger ungdomens förmåga och därför är det vårt jobb att personalen hjälper individen att utveckla bättre fungerande strategier. Om vi tittar närmare på ungdomars rastlösa beteende, finner vi ofta att det visas i vissa specifika situationer. Även för att lösa problem är det mycket viktigt att lyssna på oss själva, våra behov och mål.

Som personal har vi en skyldighet att leta efter svar på dessa frågor och ta reda på vad det är som stör en person. Till exempel, om ett problem är rädd på scenen, kan det förstärkas igen genom att ställa frågor som: vad kan jag göra för att göra mig inte så nervös? Mål när problemet identifieras måste du räkna ut dina mål. God självmedvetenhet utvecklar förmågan att hantera vardagliga problem och hitta lämpliga lösningar.

Gemensam problemlösning i praktiken består metoden av tre steg: empati, problemidentifiering och inbjudningar. Innan du börjar leta efter lösningar bör du ha en tydlig förståelse för problemet. Empati det första vi behöver göra är att skapa så mycket förståelse som möjligt för hur unga människor upplever situationer där störande beteende presenteras.

Då kommer vi att fråga oss vad som är för svårt. Med andra ord skulle det vara bra att ta sig tid att identifiera detaljerna i problemet.

I grunden så kan man säga att problemlösning är en metod som är uppdelad i fyra stycken delar, vilka följer på varandra i en logisk ordning: Förstå och definiera problemet.

Vi ville ta reda på vad problemlösning är, varför lärarna arbetar med det, men även hur de arbetar med problemlösning.

Det finns två tydliga syften med undervisning om problemlösning.

Uppmärksamhet när målet är klart är det dags att välja en strategi och strategi. Ungdomars outvecklade färdigheter ger oss ledtrådar till varför störande beteende uppstår och olösta problem blir synliga i svaren på frågorna: när, var, med vem och i samband med vad som händer? Kom ihåg: när vi nu antar att ungdomar saknar några nödvändiga färdigheter är detta inte ett steg för att motivera mänskligt beteende utan för att förklara beteende.

Främst för att detta tillvägagångssätt inte tar hänsyn till bristen på kognitiva färdigheter hos ungdomar eller deras olösta problem. Du kan fråga dig själv: Vad behöver jag? Fråga dig själv: vad vill jag och vad är mitt slutliga mål? Ett annat grundläggande antagande i CPS är att följande pedagogiska metod inte är effektiv.